Papperskorg för det offentliga ute-rummet. Cirkeln som blir en kvadrat.Tanken var att skapa en ny papperskorg, en från grunden helt ny produkt med en högambitionsnivå. Framtagen efter behov från Byarums kunder, med önskemål om att kunnaprofilera sig med papperskorgen som ett smycke i stadsbilden, tillika praktiskt för de somhanterar den. De organiska formerna som gjuteritekniken tillåter, kommunicerar lika tydligtdess syfte som den är enkel att förstå för den som öppnar och tömmer den. Enkel i singrundtanke, sofistíkerad i sitt utförande.
‍
”Med papperskorgen Monolit ville vi utmana oss själva, förenaprecision med hantverk, funktion med känsla, och utnyttjamöjligheterna och flexibiliteten som bara gjuteritekniken kanerbjuda, säger designer Jesper Ståhl”
‍
Papperskorgen Monolit har som namnet antyder en solid känsla av kvalitet, från helhet tilldetalj. Papperskorgens grundform utgår från en tidig diskussion om huruvida den skullevara rund eller fyrkantig - den är nu både och, och allt däremellan, en “transformation” frånen rund bas till en mer fyrkantig ovankant. En ring som gör att det slängda skräpet hamnarmitt i papperskorgen och ingen annanstans, samt med möjligheten att ha den med eller utantak, beroende på plats och tradition. Sidorna håller likt armar upp taket. Skulpturära formeroch generösa ytor lyfter fram gjutgodsets unika kvaliteter, och skarvar mellanpapperskorgens delar sitter både praktiskt och formmässigt på medvetna ställen. Resultatetär lika mycket en skulptur som en funktionell papperskorg.Monolit - ett utropstecken som håller länge.

När jag var liten var det värsta som fanns, att ha långtråkigt. Idag tror jag det har blivit en lyx. Vi tar snabbt fram våra mobila enheter och tittar istället på vad alla andra gör. Att de minsann är någonstans mer spännande, gör något intressantare. Vi har ofta svårt att bara vara i ögonblicket. Vi blir reaktiva istället för aktiva.Sök långtråkigheten! Det är där du hittar kreativiteten. För kreativt tänkande är just en aktiv handling, ett mentalt eller praktiskt utforskande. Uppskatta tillfällena av att göra till synes ingenting. Så får du mer gjort än du trodde var möjligt. Jag lovar.
‍
Det skiljer tolv år mellan mig och min yngste bror Joel. Vi hängde en hel del tillsammans när vi var små, gjorde saker. Det finns många bilder på oss där jag drar, lyfter, pekar och vi tillsammans utforskar. Vi var ofta i garaget med varsin hammare och vinkelhake i händerna. Byggde saker som fungerade, och saker som så inte gjorde. Vi var inte alltid överens, men vi fick saker gjorda. När jag var 19 flyttade jag hemifrån och påbörjade mina studier i gränslandet mellan ingenjörskonst och designvetenskap. Så gjorde även Joel några år senare och ytterligare några år senare fick jag förmånen att ha honom i mitt team på Jesper Design. Han började visa mig saker istället för tvärtom.
2009 bestämde sig Joel för att bli entreprenör, att pröva sina egna vingar. Tillfället som fick det att ske var en artikel i tidskiften Residence, ett reportage om Byarums Bruk, där det mellan raderna stod att om rätt person skulle dyka upp skulle ägarna lämna över stafettpinnen. Joels charm och beslutsamhet gjorde att han visade sig vara den personen. Idag driver Joel framgångsrikt företaget och har transformerat Byarums Bruk med marknadsföring, design, passion och envisheten att få saker gjorda.
‍
Vi tyckte det var dags att göra något tillsammans igen, vi bestämde oss för papperskorgen som objekt. Byarums fokus ligger på den offentliga utemiljön, och där behövs fler och bättre papperskorgar. Men vi var inte helt överens huruvida en papperskorg skulle vara rund eller fyrkantig. Jag bar på frågan i mitt huvud ett tag, vände och vred på den vid tillfällen när jag till synes gjorde ingenting. Papperskorgen Monolit tog sin form, en papperskorg i gjuten återvunnen aluminium som är både rund och fyrkantig. En formmässig transformation mellan en rund bas och en allt mer fyrkantig topp. 
‍
I november 2013 stod vi bredvid varandra i verkstaden i Byarum när första provgjutningen skulle göras, solen sken snett in genom fönstret och belyste röken från het aluminium. Vi stod där med varsin hammare i handen (vinkelhaken har ingen roll i en gjutprocess), med spänd förväntan på resultatet. Det skulle snart visa sig om det fungerat eller inte.
‍
Tre månader senare stod vi återigen bredvid varandra, nu på möbelmässan i Stockholm, och med resultatet Monolit framför oss. Ett utmärkt exempel på nytänkande både i sin konstruktion och sin form.
Vi stod där, stolta som barn.
‍